Älskade Svea

Allt känns hemskt just nu. Man tänker konstiga tankar om vad vi skulle här att göra. Jag vet att det inte är bra men ändå känns det så. Hade vi stannat på Rörö så hade Svea varit i livet nu.
När Tessan å barnen kom inspringande å frågade om våra katter var inne för en gul-orange katt precis blivit påkörd så bara visste jag att det var Svea. Gaiza å Sven var inne men henne hade jag inte sett på ett par timmar. Vi körde dit å det var vår lilla goa Svea .... så fruktansvärt hemskt. Usch nu gråter jag igen....
Vi hämtade upp Jolin hos en kompis å det är nog det svåraste jag har gjort att berätta för henne. Vi har haft djur som dött förrut men det har vart för att de varit gamla. Aldrig i en meningslös olycka. Det fanns vittnen som såg en röd golf i fruktansvärt hög fart som körde på henne å sen bara fortsätter.... Hur är man som människa då?? Det vi kan trösta oss med är att hon dog på studs, vi var nog där 10 minuter efter å det fanns inget att göra.
Vi hade en fin begravning med Tessans familj å la stenar, kors å blommor. Å gud va jobbigt det blev nu... får gå å snyta mej.
Jag rökade för mycket igår kväll å varje gång jag var ute så tänkte jag tänk om hon kommer springande nu... tänk om det inte va Svea.... fast jag visste....
När vi skulle lägga oss blev det jobbigt, Jolin hade varit ute på Blocket å vi hade tingat en liten kattunge som är klar att hämtas i slutet av oktober. Hon fick tillbaka en glimt i sina ledsna ögon å gick ut med kompisar.
Men när vi alla lagt oss i mammas å pappas dubbelsäng kom allt tillbax igen... Många tårar för lilla Svea!!!
Och vi har bestämt att vi åker hem igen om en månad. Vi får komma över det som hänt här uppe först så det inte slutar med en sorg. Sen får vi komma hem å glädjas åt den nya lilla pyssen. Vi får göra vårt bästa... Kramis...